Oaktribe

Jag blev ikväll tvingad att titta på Spårlöst som sänds på TV 4. Agneta Sjödin hjälper svenskar att leta upp släktingar som de av olika anledningar tappat kontakten med.

Idag var det en ung tjej som ville ha hjälp med att hitta sina biologiska föräldrar. Hon blev adopterad till Sverige från Polen, i mycket tidig ålder. Allt hon har kvar från Polen är en bild där hon ligger i en spjälsäng, i ett barnhem. Typ.

Agneta drar iväg med tjejen och letar upp barnhemmet. Det blir tårar. Såklart. De får prata med en snäll farbror som pratar mycket gott om tjejens föräldrar, han kände till dem mycket väl säger han, men tyvärr vet han inte vart de håller till idag. Tårar igen. Nu känns det kört, de kommer inte hitta föräldrarna.

De åker till stadens borgmästare. Trots sin höga status i staden kan han inte berätta vart föräldrarna numer håller hus. Borgmästaren hade tydligen hänvisat till en europeisk lag som inte fanns om varför han inte kunde avslöja föräldrarnas adress.

Ojoj. Nu blir det mera ledsna miner, för nu kan det väl ändå inte finnas något mer de kan göra för att hitta de biologiska föräldrarna. Det är bara att åka hem igen, tänker de. Mer tårar.

De sitter runt ett litet bord och fikar när en annan kvinna ur produktionen kommer in, viftandes med ett papper. Jodå, hon har mirakulöst nog fått fram en adress! Hon besökte förmedlingen för adoptivbarn och där fanns det uppgifter om vart tjejens biologiska föräldrar bodde. Vilken jävla tur att någon kom att tänka på den förmedlingen, i sista minuten och allt! 

Nejru. Vilket skitprogram.

Inte för att vara sån, jag förstår ju att tjejen vill veta vem sina riktiga föräldrar är men det hade hon säkert bara behövt logga in på facebook för att få reda på.

Kanske inte, men jag är säker på att hon inte hade behövt plågats så av TV 4 då de lät henne få benen undansparkade av snälla farbröder och borgmästare hela tiden.