Effektiviteten slog till, till slut.
Igår lovade vi oss själva, jag och Kenny, att vi idag minsann skulle ta tag i saker och ting. Den här helgen har varit fullbokad, utan att vi egentligen varit särskilt uppbokade.
Så idag skulle vi spela poker, ta reda på om det verkligen var sista dagen vi hade bokat boende, ta beslut om den närmsta framtiden, ta oss en löptur och blogga.
Vi vaknade klockan halv tre idag och har således fått kämpa hårt. Fram till klockan 20:00 hade vi inte gjort någonting, mest tittat på varandra och undrat varför vi inte får någonting gjort.
Men då hände något. Aldrig förr har vi jobbat så snabbt och bokat så många grejer på så kort tid. En knapp timme senare svischade vi över Hudson River, mot Brooklyn, iförda vår löparmundering.
Jag inser att det här inte är världens bästa bild, men den gör sitt jobb ändå. Om ni tycker byxorna ser tighta ut så beror det på just det, att de är väldigt tighta. Lägg till ett par racerskor från Asics och du springer likt en gud, fast ser ut som en tomte.
Vi springer ungefär en mil. Vi säger att vi ska ta det någorlunda lugnt, hålla ett tempo så att vi kan prata samtidigt som vi springer. Efter några kilometer in på rundan, i de judiska kvarteren av Brooklyn är det slutpratat. Den outtalade tävlingen brukar börja ungefär där.
Hur vi bor nu?
Jag fick köpa lakan första dagen, för det var omöjligt att få tag på den som ansvarar för vårt boende. Enkel standard, så jobbar vi. Jag är dock mycket nöjd med sängkläderna.
I lördags var vi på skattjakt. Det hela är väldigt svårförklarat, men jag försöker. Vi skulle med hjälp av fotografier och några andra främmande människor leta reda på ett gäng människor som befann sig någonstans på Manhattan Längs med vägen fick vi fler ledtrådar som skulle leda oss vidare till nästa gubbe. Ähh, antingen greppar ni bilden, eller så gör ni det inte. Men kul, det var det.
Om ni vill veta hur vi såg ut minutrarna innan skattjakten drog i gång så kan ni sluta undra.
Vi hade planerat ta det lugnt i fredags. "Vi måste vara fräscha i morgon, skattjakt då ju" sas det. Det gick bra ända fram tills vi tog oss en Mojito. Det slutade med att ägaren till stället slutade ta betalt efter vår åttonde beställning. Snällt, men farligt. En svensk man ska aldrig ha fri tillgång till sprit. Det kan aldrig gå väl.
Fast det vägrar jag och Kenny lära oss. Nu tar vi natten här i äpplet. Vi säger så, så länge, nu när sista punkten på to-do-listan är avbockad.
Så idag skulle vi spela poker, ta reda på om det verkligen var sista dagen vi hade bokat boende, ta beslut om den närmsta framtiden, ta oss en löptur och blogga.
Vi vaknade klockan halv tre idag och har således fått kämpa hårt. Fram till klockan 20:00 hade vi inte gjort någonting, mest tittat på varandra och undrat varför vi inte får någonting gjort.
Men då hände något. Aldrig förr har vi jobbat så snabbt och bokat så många grejer på så kort tid. En knapp timme senare svischade vi över Hudson River, mot Brooklyn, iförda vår löparmundering.
Jag inser att det här inte är världens bästa bild, men den gör sitt jobb ändå. Om ni tycker byxorna ser tighta ut så beror det på just det, att de är väldigt tighta. Lägg till ett par racerskor från Asics och du springer likt en gud, fast ser ut som en tomte.
Vi springer ungefär en mil. Vi säger att vi ska ta det någorlunda lugnt, hålla ett tempo så att vi kan prata samtidigt som vi springer. Efter några kilometer in på rundan, i de judiska kvarteren av Brooklyn är det slutpratat. Den outtalade tävlingen brukar börja ungefär där.
Hur vi bor nu?
Jag fick köpa lakan första dagen, för det var omöjligt att få tag på den som ansvarar för vårt boende. Enkel standard, så jobbar vi. Jag är dock mycket nöjd med sängkläderna.
I lördags var vi på skattjakt. Det hela är väldigt svårförklarat, men jag försöker. Vi skulle med hjälp av fotografier och några andra främmande människor leta reda på ett gäng människor som befann sig någonstans på Manhattan Längs med vägen fick vi fler ledtrådar som skulle leda oss vidare till nästa gubbe. Ähh, antingen greppar ni bilden, eller så gör ni det inte. Men kul, det var det.
Om ni vill veta hur vi såg ut minutrarna innan skattjakten drog i gång så kan ni sluta undra.
Vi hade planerat ta det lugnt i fredags. "Vi måste vara fräscha i morgon, skattjakt då ju" sas det. Det gick bra ända fram tills vi tog oss en Mojito. Det slutade med att ägaren till stället slutade ta betalt efter vår åttonde beställning. Snällt, men farligt. En svensk man ska aldrig ha fri tillgång till sprit. Det kan aldrig gå väl.
Fast det vägrar jag och Kenny lära oss. Nu tar vi natten här i äpplet. Vi säger så, så länge, nu när sista punkten på to-do-listan är avbockad.
Kommentarer
Trackback
