Superspinnarna!

Klockan 19:00 varje tisdag kan de som vill välja att cykla 55 minuter i grupp. Jag börjar bli en stammis. Det finns 40 cyklar i salen och det är nästan alltid lapp på luckan.

Med sig in i rummet får man en pulsmätare som styr din träning. Du väljer själv vilken din maxpuls är och ska därefter trampa dig upp till de nivåer som instruktören beordrar. Alla ser sin puls på en stor skärm, så man vet hur man ligger till.

Flera gånger under passet ska man ligga upp emot 85-90% av sin maxpuls. Det är jobbigt. Du svettas i regel när hjärtat får jobba så hårt. Jag brukar ha svårigheter med att hålla mig kvar på cykeln. Ungefär så mycket svettas man.

Jag börjar känna igen några av de som är frekventa besökare. Det finns ett glatt gäng bestående av tre tjejer som alltid håller ihop.

Ingen av dem är trådsmal eller särskilt vältränad heller för den delen. En fräck människa hade till och med kunnat kalla dem för tjocka. 

Fast de verkar vara världsmästare på att cykla för när de kliver av sina cyklar är de, i princip, helt oberörda. Jag får slänga min t-shirt för att den blivit så sunkig. Deras toppar blir renare av ett spinningspass.

Det hela är mycket märkligt. En vacker dag ska jag bli lika bra. 

Egentligen är det enda jag behöver göra är att gå upp en jäkla massa kilon och försöka jobba bort tänket att det inte är ok att ljuga för sig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0