Oaktribe

Det har gått lite drygt ett år, sen jag lovade Nick att börja blogga igen. Jag lovade honom att i februari skulle jag minsann ta tag i bloggandet. Februari blev till mars, mars blev till sommar och sommar blev till vinter.

Men nu är det februari igen. Och här är jag, precis som utlovat.

Ett år äldre, lite tröttare, kanske lite tjockare men förhoppningsvis lika underhållande.

Jag har inte en aning om hur bloggen kommer te sig den här gången. Tänk er en bil, som stått ute över två vintrar utan att motioneras. Den här bloggen är den bilen. Det är inte bara att sätta i nyckeln, vrida om och köra iväg. 

Min förhoppning är att jag på något vänster ska kunna mixa lättsamma inlägg, av den typ jag oftast skriver, med lite mer tänkvärda inlägg. 

Förmodligen är det en ekvation utan lösning. Jag menar, i ena inlägget dundrar jag upp en bild på en full Maty och skriver något kul. I nästa inlägg skriver jag om min bortgånga morfar som jag saknar mer och mer för varje år som går.

Jag bloggar ju inte om sånt. Jag driver med folk och höjer mig själv till skyarna, det är vad jag gör. Jag är lite less på den bilden av mig.

Men va fan. Vi får se vart det bär vägen.

Nu ska jag gå bort till Kenny och leka lite.