Oaktribe

Lite så känns det efter två nätter i en gudsförgäten spelhåla som Atlantic City faktiskt kändes som. Om vi hårddrar det lite kan vi säga att staden bestod av pensionärer och "skummisar". Hit kommer jag nog aldrig igen.

På pokerborden gick det dåligt för oss allihop. Jag, Kenny och Mats anmälde oss till en turnering. Ingen lyckades med konsstycket att hamna i pengarna, trots uselt motstånd. Kenny rök först, jag därefter och Mats kämpade på längst.


Där satt jag, på den tomma stolen, i sju timmar innan jag fick gå hem med svansen mellan benen. Nyckelpotten för mig var när mina KK inte stod upp mot en annan spelares AQ.

Kvällen innan turneringen var vi ute och svirade lite. Den började väldigt segt, var bra i mitten och höll på att sluta i katastrof. 


Kenny och Mats tog sig ett dopp, mitt under brinnande poolparty. Varför de gjorde "gängtecken" med sina händer har jag dock ingen aning om. 


Om Mats tror sig lite? Jo, lite tror han sig nog allt. 


Tidigare under dagen. Kenny beställde sallad. Han hade inte räknat med att få ett helt salladshuvud på tallriken.


Men idag är han glad. Han fyller nämligen år! Han säger att han vill ha många grattishälsningar så var inte blyga nu.