Oaktribe

Jag har börjat gymma. SATS ligger ju väldigt lägligt till numer, ungefär 20 meter från min trappuppgång.

Trots att jag bara varit där i två veckor kan jag redan nu se vilka typer av människor som är där och tränar.

Vi har tjejerna på podiet. Det första du möts av när du äntrar SATS är alla motionsmaskiner. Oftast dominerar tjejerna här. De står och ser söta ut på sitt löpband eller sin stepmaskin. De vet om att de positionerat sig mycket bra och kommer få mycket blickar på sig. Det är mycket därför de är där tränar tror jag. Här gäller det att vara stark. Titta ned i golvet eller fokusera blicken på väggen längst in i gymmet när du går förbi. Tittar man på dem så vinner de.

Vi har gamlingarna. De tränar många dagar i veckan, men tar det ändå rätt så lugnt på gymmet. Frun där hemma kan vänta. Synonymt med gamlingarna är att de håller ihop. De är inte ofta man ser en ung och en gammal stå och småprata mellan övningarna. Alla gamlingar tränar i shorts, oftast korta shorts.

Givetvis finns tjockisen i linne representerad. De är oftast väldigt starka, står och lyfter med de tyngsta hantlarna mest hela tiden. Sjösvetta är de också. Att de ser väldigt lustiga ut i sina linnen förstår de inte, eller att de kanske borde lägga in någon form av motion under sin träningsvecka.

Sen har vi gröngölingarna. Gymnasiegrabbar som tränar i grupper om tre eller fyra. Oerhört tidskrävande grupp då de upptar den station de är vid under en lång tid.

Maskinisterna är en annan grupp. De rör aldrig en hantel utan springer runt mellan olika maskiner och blandar muskelgrupper till höger och vänster.

Den jobbigaste typen är han som känner alla. På mina åtta besök har jag redan börjat märka av dem. De är "tjenis" med nästan alla de sett fler än ett par gånger och tycker det roligaste av allt är att prata. Jag undviker ögonkontakt här för annars åker jag på en dialog jag inte vill ha. 

Sen finns ju faktisk de som är där för att träna. Vi vill helst vara på gymmet så kort tid som möjligt, vet exakt vilka muskelgrupper som ska tränas och vilka övningar som krävs. Mellan seten kan man spana lite på de utanför tiometersradien. Vi känner stor pinsamhet när vi blir påkomna och får oväntad ögonkontakt.

Just det. Vi har ju även Kalle Stark. Han menar att alla SATS-medlemmar bildar en enda stor familj. Det är givet att man ska hälsa på varandra, även utanför gymmets väggar.