Nikotinfri
Idag försvinner mitt nikotinbegär. Det är tanken i alla fall.
Jag har alltid påstått och trott att det, mer eller mindre, skulle vara en barnlek att sluta snusa. Nu, ett halvt dygn utan nikotin känns det som jag har läget under kontroll.
Lovsjö har kylen full av snusdosor och kommer säkert vara väldigt generös med sitt snus, nu när han vet att jag siktar på avhållsamhet från det svarta godiset.
Jag tror dock jag avvaktar lite med att stryka "snusare" från min digra lista av laster.
Min sista snusdosa lyckades jag slarva bort, så "slutasnusa"-operationen fick inledas väldigt snabbt och abrupt.
Mitt VISA-kort försvann i ungefär samma veva. Förmodligen ligger det och skräpar i någon av alla miljontals taxibilar som finns i stan. 
Helgen som gick beskrivs fint med hjälp av ovanståensde bild. En sovamedkläpernapå-helg. De är oftast väldigt roliga, men ganska så slitsamma.
Igår var det ingen som slet på sina skosulor något nämnvärt. Vi låg och sov tills det var dags för Zlatan att spela fotboll. Då hade söndagen förvandlats till måndag här borta.
Dags att knapra i sig tuggummi nummer 19 och 20 för dagen nu tror jag...
Singapore Sling, Banana Colada och en skvätt vodka senare
Ibland kan det vara rätt så skönt att vara lite sliten efter en fin utekväll...
När katten är borta...
Kvar i lägenheten lämnade miljonärerna oss. De fattiga kyrkråttorna. De var stora nog att fylla på kylen med lite förnödenheter innan de lämnade oss själva. Lite vatten, vitt bröd och ett par ostskivor tyckte de att vi var värda.
Vilket hotell de bor på i Singapore? När det bestämdes igår satt man och skämdes i sin ynkedom. Gå in på hotels.com och sök upp det dyraste hotellet i Singapore. Där sitter de med stor sannolikhet nu och njuter av att slippa umgås med oss.
Vi fick vatten vi. De bor på hotell för summor som kan råda bot på världssvälten, samtidigt som det blir pengar över till cancerforskning.
Det kommer mera.
Innan avfärd fick vi klara direktiv om vad som gällde här i lägenheten. Det var "frihet under ansvar" som gällde, förklarade de.
Visst. Vi har mindre pengar och är lite tjockare men vi har ändå bestämt oss för att försöka ha lite kul, nu när vi är utan övermän i några dagar.
Kalle Stark ville veta hur det kändes att vara alfahane och visar därför stolt upp dagens outfit:
Skor: Kenny Rundh
Shorts: Sina egna
T-shirt: Kenny Rundh
Keps: Mats Lundkvist
Och som han själv uttryckte det;
Bögleende: Mats Lundkvist
Ikväll ska vi festa, trots att vi egentligen inte får. Har vi tur kanske någon lägger märke till oss nu när vi slipper stå i andra led, bakom de rika och snygga männen.
Vi är beredda att ta vårt straff när cheferna kommer hem.
Och poker spelar vi också...
Undertecknad rosar inte marknaden direkt...
Hur man skaffar sig ett par gratismiddagar
Inte ens James Bond hinner med när jag kör bil.
Måndag morgon
Då har man tagit plats i ekorrhjulet igen då. Nu väntar en lång väntan tills det återigen blir helg, och man kan skoja till det lite.
Jag mjukstartade veckan med en lagom stor tilltagen hotellfrukost. Sen tog jag hissen upp till trettioandra våningen. Med mig upp följde ljudboken. Där uppe trivdes vi, jag och min bok. Tillsammans med den strålande solen och den svalkande poolen fick vi en riktigt fin start på den nya veckan.
Vad som händer nu vet jag inte riktigt. Det börjar bli dags för lunch, undrar vad room service kan skaka fram för något trevligt att äta?
Ikväll ska vi i alla fall mäta våra krafter i bilåkning. Gokart står på schemat.
Ha nu en bra måndag där hemma! I regnet och snålblåsten.
Kalle Stark - Dagens skräll!
Niclas Lovsjö hade en tung på hardcourten. I den stekande solen kom han aldrig upp i sin normala standard och fick se sig besegrad i alla sina matcher. Men han kämpade väldigt tappert.
Kalle Stark vaknade upp, dagen till ära, på sitt allra sämsta humör. Det var trött, grinigt och allmänt uppgivet redan från start. Han gnällde konstant fram tills det att vi så småningom kom fram till tennisarenan.
I första omgången chockade han sig själv, sina landsmän och åskådarna på plats när han, tämligen komfortabelt, spelade bort segerchanserna för en av förhandsfavoriterna till slutsegern. Sen rann det bara på.
I semifinalen tog dock askungensagan slut då han fick se sig besegrad av mycket skickliga "Benkt" som endast tappade två gem i sin väg mot finalen.
Kalle slutade till sist på en mycket hedrande fjärde plats efter att förlorade den mycket jämna och sevärda matchen om tredje pris.
Benk, som slagit ut både Kalle och Niclas gick numer under namnet "Svenskdödarn". Väl i finalen väntade ytterligare en svensk. Undertecknad spelade god tennis och stod nu inför en tuff utmaning.
Finalen spelades på Bana 1 och var mycket välbevakad. Det rådde inga tvivel om att de allra flesta ville att Benkt skulle få höja troféen mot skyn. Stort jubel utbröt så fort han vann en bollduell. Själv fick jag endast några spridda applåder när jag dundrade in mina vinnande slag.
I början av matchen hände det inte så mycket. Vi höll våra egna servegem fram till ställningen 3-2 till mig. Då bryter jag hans serve och tar kommandot. I gemet direkt efter ligger jag under 15-40 och Benk ser ut att kunna bryta tillbaka direkt vilket skulle ha varit psykologiskt jobbigt.
Då gräver jag djupt i mitt tenniskunnade och plockar fram mina allra bästa servar, vilket ger resultat direkt. Benkt vinner inga mer bollar i det gemet.
Jag går till sidbyte med 5-2 i ryggen och Benkt ser uppgiven ut.
Efter det sidbytet släpper jag aldrig in honom i matchen igen och när han slår ut, på min första matchboll ställer jag mig på knä och tackar högre makter för att jag vunnit turneringen.
Prispengarna i det vita kuvertet kommer väl till pass ikväll, då delar av gänget ska med ut och fira min triumf.
Morgondagens outfit
En sak är säker.
Jag och Kalle kommer i alla fall se ut som fullfjädrade tennisproffs i morgon. Vi spontanshoppade oss en varsin utrustning alldeles nyss. Racket och hela köret.
Rookie mistake
Snart har jag slut på snus. Det är en stor skandal det. I vanliga fall är det just det svarta guldet jag ser till att packa ned i väskan först.
Fem dosor hade jag med mig från Karlstad. Min tanke var att fylla på lagret vid ankomst till Arlanda, men väl där hade jag inga som helst tankar på att fylla på lagret.
Nu är jag snart nere på tre dosor. Normalt förbrukar jag en dosa om dagen så det kommer bli lite kämpigt att få lagret att räcka till, känner jag.
I morgon deltar tre glada amatörer från gänget i en lokal tennisturnering. Enligt Lovsjö ska det tydligen vara bra motstånd vi ställs emot. Thailändska mästare var ord han nämnde i samma mening. Jag, Kalle och Lovsjö försvarar de svenska färgerna i turneringen.
Lovsjö tränar tennis nästan varje dag här nere, han har till och med anställt en riktig tränare. Igår gick det tydligen bra på träningen för när han kom hem ville han slå vad med mig.
I slutet av april ska vi mötas. Vinnaren åker hem med en skottkärra med pengar.
NUN
Välkomstfesten igår påbörjades med middag på Hard Rock Cafe.
Mats var lika snygg som vanligt.
Sen spelade vi bowling. En aktivitet jag ogillar mycket. Det kan bero på att jag är en av norra Europas sämsta bowlare. Jag spelade i lag med Kalle. Tråkigt för honom det.
Sen gick vi ut. 
Mats var lika snygg som vanligt.
Vi drack ett par drinkar.
Kalle drack mest.
Någon i gänget ordnade till sig ett telefonnummer. På grund av den höga volymen hörde han inte riktigt namnet men tyckte att tjejen sa "Man", och döpte henne därför till det. Det blev ju helfel det, när tjejen ville kontrollera att numret verkligen sparats.
Kort därefter fick han ett sms där det med versaler förklarades att namnet var "NUN".
Ganska likt ändå.
Coach Oaktribe
Precis i anslutning till vårt hotell ligger tennisplanen. Det är inte läge att skjuta högt och långt för då försvinner bollen för gott.
Därför har vi köpt ett gäng tennisbollar.
Svinstian
Så här såg det INTE ut på filmen, det vet jag.
Early update
Konfererade lite med grabbarna över nätet förut. Jag har redan fått veta en massa roligt.
Bland annat vet jag att de ska fira min ankomst med en stor fest. Det är på tisdagar det händer där borta, hälsade de.
Min rumskamrat kommer bli den bildsköna Kenny.
Kalle Stark käkade idag tikka masala till lunch.
Ikväll kanske de ska gå på bio.
Och vad var det mer nu... Nej, jag tycks ha glömt bort det redan.
Tåget rullar på fint. Ta i trä. Framme i Stockholm om en timme.
Information till Simon J. Jag sitter givetvis i första klass och tror mig.
Mot trevligare breddgrader!
Kom igen nu SJ. Inget krångel, tack.
Satan!
HELVETES JÄVLAR!
Min bilpresenning verkar ha kommit bort i flytten.
cOP behöver er hjälp!
Ytterligare ett problem har uppstått. Han vet inte hur hans julkort ska se ut.
Det ska som vanligt genomsyra julstämning, det är det allra viktigaste. Ungefär som fjolårets kort alltså.
Inför i år har vi tillsammans tagit fram tre tänkbara alternativ. Ni kan således påverka vad som dimper ned i brevlådan lagom till jul.
Vilket kort gillar ni allra bäst? (Resultatet av omröstningen vidarbefordras omgående till cOP)
Alt 1:
Alt 2:
Alt 3:
Jag har min personliga favorit men för att inte påverka utgången av resultatet håller jag tyst om vilken bild det är.
En helt vanlig lördagkväll i mitt liv
Den ser ut ungefär så här...
Ja, då läser jag sagor för min brorsdotter Andrea. Här är vi mitt uppe i den spännande Pixi-boken "Malin klipper sig". I början är Malin ledsen, men det ordnar upp sig allt eftersom kan jag berätta utan att avslöja allt för mycket av handlingen.
Pixi-böcker. Det var inte igår det.
Andrea dricker Trocadero, för er som undrar.
Farbor Daniel dricker kaffe.
Hissen
En "ombyggnation" är på gång!
Undrar just vad Inga, pensionerad sen länge, som bor granne med mig uppe på femte våningen tycker om det?
Å andra sidan kan vi förvänta oss en mycket fin hiss när den återigen är körklar om lite drygt ett år.
Min nya hobby
Jag har börjat gymma. SATS ligger ju väldigt lägligt till numer, ungefär 20 meter från min trappuppgång.
Trots att jag bara varit där i två veckor kan jag redan nu se vilka typer av människor som är där och tränar.
Vi har tjejerna på podiet. Det första du möts av när du äntrar SATS är alla motionsmaskiner. Oftast dominerar tjejerna här. De står och ser söta ut på sitt löpband eller sin stepmaskin. De vet om att de positionerat sig mycket bra och kommer få mycket blickar på sig. Det är mycket därför de är där tränar tror jag. Här gäller det att vara stark. Titta ned i golvet eller fokusera blicken på väggen längst in i gymmet när du går förbi. Tittar man på dem så vinner de.
Vi har gamlingarna. De tränar många dagar i veckan, men tar det ändå rätt så lugnt på gymmet. Frun där hemma kan vänta. Synonymt med gamlingarna är att de håller ihop. De är inte ofta man ser en ung och en gammal stå och småprata mellan övningarna. Alla gamlingar tränar i shorts, oftast korta shorts.
Givetvis finns tjockisen i linne representerad. De är oftast väldigt starka, står och lyfter med de tyngsta hantlarna mest hela tiden. Sjösvetta är de också. Att de ser väldigt lustiga ut i sina linnen förstår de inte, eller att de kanske borde lägga in någon form av motion under sin träningsvecka.
Sen har vi gröngölingarna. Gymnasiegrabbar som tränar i grupper om tre eller fyra. Oerhört tidskrävande grupp då de upptar den station de är vid under en lång tid.
Maskinisterna är en annan grupp. De rör aldrig en hantel utan springer runt mellan olika maskiner och blandar muskelgrupper till höger och vänster.
Den jobbigaste typen är han som känner alla. På mina åtta besök har jag redan börjat märka av dem. De är "tjenis" med nästan alla de sett fler än ett par gånger och tycker det roligaste av allt är att prata. Jag undviker ögonkontakt här för annars åker jag på en dialog jag inte vill ha.
Sen finns ju faktisk de som är där för att träna. Vi vill helst vara på gymmet så kort tid som möjligt, vet exakt vilka muskelgrupper som ska tränas och vilka övningar som krävs. Mellan seten kan man spana lite på de utanför tiometersradien. Vi känner stor pinsamhet när vi blir påkomna och får oväntad ögonkontakt.
Just det. Vi har ju även Kalle Stark. Han menar att alla SATS-medlemmar bildar en enda stor familj. Det är givet att man ska hälsa på varandra, även utanför gymmets väggar.
Så nära, men ändå inte...
Efter 26 år käkade jag ikväll sushi för allra första gången. Tre solar får betyget bli.
Hemma hos brorsdotter Andrea gjorde de snölyktor ikväll. På tisdag kommer jag omges av människor som aldrig i sina liv, sett eller kommer att se snö. Jag gillar den kontrasten.
Skippar höstmörkret en månad
Hoppas Kalle vinner fighten om mig. Snygg-Mats vill jag inte dela rum med, då han krånglar för mycket om nätterna.
Oavsett rumskamrat, det lär inte gå någon större nöd på mig de kommande fyra veckorna.
Oaktribe, numer med älvutsikt!
Det här kanske inte är världens bästa bild men där borta, bortomm biblioteket, kan ni skönja Klarälven. 
Flytten gick bra, trots en lite halvdan förberedelse. Jag vill tacka cOP och Maty lite extra för deras insats då flyttlasset gick.
Två ofrivilliga hål i väggen har jag redan hunnit göra, och då har jag inte dragit ström till lägenheten.
Här ser ni hålet i sovrummet. Drick ett gäng drinkar och ramla sen på dörren så får ni ett liknande hål hemma hos er.
Det andra hålet återfinns i vardagsrummet. Här krävdes lite mer finess kan jag meddela. Men om ni provar att bära ett soffbord ensam och sen tappar balansen är chansen stor att ni lyckas. Förutom ett fint hål påskyndar det införskaffandet av ett nytt soffbord, då det gamla bäst används som brasved efter hölgörandet.
Men annars är lägenheten hel.
Lugn Alex. Tack för att du också hjälpte till att flytta!
En olycka kommer sällan ensam
Ny bil införskaffades idag. En tillfällig lösning kan vi kalla det för.
Spana in Vita Pärlan! Vinge och allt. Fint ska det vara! Skattad och besiktigad till maj. Automatväxlad är rackaren också, samt utrustad med en CD-spelare av nyare modell. Sannerligen ett riktigt fynd mina vänner.
Sista turen med min fars bil blev lite för fartfylld. 16 kilometer för snabb för att vara exakt.
Bötern som skrevs ut var på fyrahundra kronor mer än vad den fina vita Opeln kostade mig. Min arbetskamrat ville inte ha överdrivet mycket betalt för sin fullt fungerade bil som ni kanske förstår.
