And then he came home
Så var det roliga slut, för den här gången. Jag önskar att jag kunde känna att det är skönt att vara tillbaka i Sverige, men det känner jag inte. Här där jag sitter, på plats 38 i tåget som tar mig hem känns det faktiskt lite tomt.
Missförstå mig rätt här nu. Jag gillar Sverige, men älskar det kravlösa livet man lever på resande fot.
Det är för mig omöjligt att tröttna på det livet har jag kommit underfund med.
Det här med vardag är ju inte lika roligt. Men vi kämpar på.
Nu är jag framme i Flen, där avstigning sker till vänster, i tågets färdriktning.
Tusen dollars senare
Som tack fick vi en burk med müsli. Helt utan extra kostnad.
Nu har vi lekt finsmakare och vinkännare. Åter till verkligheten.
Kreschan bjuder
Så här nöjda ser vi ut när Lovsjö blir 360 dollar fattigare. Tack för maten kompis.
Kenny filosoferar lite, på en takbar i Meatpacking.
Här står han och ser tuff och snygg ut i parken.
Vi trodde vi hittat ett stycke kulturhistoria, men vi hade fel. Så den här bilden känns bara fånig nu.
Eventuellt kan det bli ett par händer poker spelade den kommande veckan.
"Det är fredag i New York, jag har pengar på fickan. Jag var nykter igår, jag ska inte behöva må så här."
Idag har vi vilat oss i form.
Denna maten
Det börjar närma sig middag här New York. Idag ska vi äta fint. Och bjudna blir vi. Vår vän Niclas har bokat in oss på en stjärnprydd restaurang. Det ska bli trevligt, och dyrt för vår fina vän.
Vi spenderar massa tid på nätet för att hitta bra ställen att äta på. Lunchen brukar oftast bestå av en sallad. Frukost äter vi inte så ofta. Vi äter det aldrig skulle man kunna säga. Vi sover då.
I förrgår åt vi middag i Harlem. 
Så här ser Marcus Samuelssons nya ställe ut. För någon månad sen var Obama här och mumsade.
Till veckan slår vi på stora trumman ordentligt. Då ska vi äta på en av världens bästa restauranger. Det finns 23 som är bättre.
Det blir oftast som man tänkt sig, eller inte.
Vi har fått främmat.
Johan och Nina är här och vi blev medlurade ut på stan.
Jag ramlade över en artikel som handlade om vart stadens bäst betalda burväktare allra helst käkade mat. Det var här det. Och revbensspjällen beställde han varje gång, lät han meddela. Vi ryggade, och vi förstår varför han alltid återkommer hit. Vilka spjäll.
När vi väl hittade dit kom vi underfund med att det förmodligen inte är stället dit bakfulla män med trasiga jeans vanligtvis går. Men vi blev insläppta, käkade och gick därefter till närmsta ATM för att fylla på våra plånböcker.
The Beatles underhöll oss på Broadway en kväll.
Och just det. Vi har fått oss en lägenhet. Där har vi det roligt mest hela tiden.
"Usama has been killed!!"
Två svenskar på en bar i Manhattan.
- No way!
Den ene svensken surfar snabbt in på aftonbladet och konstaterar att det inte stämmer. Aftonbladet är ju alltid bra med i matchen.
- Just looked it up. It's not true. He's full of shit.
En bartender på samma bar får ett par minuter senare ett textmeddelande från sin flickvän, som intygar lögnhalsens uttalande.
Samma svensk som förra gången återvänder till aftonbladets nätportal och då är cirkusen i gång. Svenskarna höll därefter låg profil.
På tvn visades "Liar Liar" i grynig kvalite.
Svenskarna tog sig en svängom på stan för att lite senare ansluta till folkmassan som hade samlats vid Ground zero.
When in Vegas
Så här såg det ut igår, när jag skamset fått avvika från bordet. Alla mina dollars tog slut. Kalle vann som en häst, kul för honom.
Turneringar har vi spelat också. Där vinner ingen några pengar.
Men vi bor flott.
Alltid något.
Ikväll ska vi återigen förfesta vid pokerborden. Förhoppningsvis kostar inte de blaskiga drinkarna lika mycket som de gjorde igår.
Glad Påsk!
Vi drar till Vegas och blir kvar några nätter.
Wuu, vilket drag.
The one with the leftover pictures
Henke Lundqvist har gett sig in i restaurangbranschen. Vi letade oss dit och käkade lunch.
Kenny signerar krognotan på sitt alldeles egna sätt.
Vi gick rätt in i en filminspelning. Förmodligen en reklamfilm för den där bilen. En, vad vi får anta, rätt så kvick liten Saab.
Muskelmjölken som inte innehåller mjölk. Only in America.
Rune har åkte hem. Han kommer saknas.
En grå dag i Queens.
Inte en så rolig bild, men det var här Will Smith gömde sig om nätterna, i filmen I am a Legend.
Idag såg jag och Kalle Reese Whiterspoon och Robert Pattinson. Det var lite häftigt. Tyvärr togs inga bilder.
Water for Elephants hette filmen.
Efter 28 jordsnurr gjorde jag följande
Min dag började i träningens tecken. Tre morgonpigga löpare tog sig an Manhattans gator. 
En av mina fina gåvor. En tur till ett av stadens museum. Här stoltserar vi framför ett av Andy Warhols konstverk.
Mer konst. Kalle och Erik försöker begripa sig på den röda pinnen.
Ännu mer konst. Massor av nya intryck att smälta. Erik försöker förklara storheten i målningen bakom.
Vi gick hem och kollade på när Suber-Seb gick på knock i Bachelorette. Eller VM i CP, som Kalle kallar programmet. 
Vi gick ut.
Grabbarna bjöd på mexikansk middag. 
Och några drinkar.
Sen fyllde jag inte år längre. Då bjöd jag på pizza, bakade av den här mannen.
Hockeyfest i äpplet
I Karlstad har vargarna vunnit SM-guld. Här i USA har slutspelet precis dragit i gång. Idag hade Rangers hemmapremiär mot Washington och de var piskade att vinna, för att inte hamna i ett 0-3 underläge i matchserien vilket i princip betyder att man ka ta semester.
Carl-Ola undrade om vi inte hade med någon skylt, så att han kunde se oss. Jag svarade att vi satt till vänster om Henke och att jag viftade med en vit handduk.
Hoppas han såg mig.
Här har precis Rangers tryckt in 3-2 målet, med mindre än två minuter kvar av matchen. Rätt bra drag.
På onsdag är det match igen.
Kuriosa. Kalle och Kenny satt i närheten av Michael Douglas och dennes son. Kalle Stark och Michael Douglas son sprang ihop med varandra vid ett tillfälle. Stort ändå, tycker Kalle.
Erik Rune är hårdast på Manhattan.
Men han är inte tyngst.
Go fish!
Sista dagen i Key West spenderades på en båt. Vi skulle fiska tarpon, en fisk ingen av oss hört talas om innan. Det är i sig inte så konstigt då ingen av oss fiskar någonting. Vi fick se en uppstoppad variant innan vi gav oss ut som vår guide kallade en "baby". Den var drygt en meter lång och vi skrattade gott åt honom när han sa att vi minsann skulle fånga större fiskar än så under dagen.
Till en början nappade det dåligt. Vi bytte bete, och det small till direkt. 
Dagens första tarpon var ett faktum. Med massor av tur och väldigt lite skicklighet lyckades jag behålla den här rackaren på kroken hela vägen in till båten.
Enligt guiden vägde den omkring 50 kilo och mätte strax under två meter. Så om någon nu mot förmodan vill prata fiske med mig, gör ni bäst i att först fånga en större fisk.
Efter ca 30 minuter kämpande gav den till slut upp och lät sin överman få posera med sin fångst. 
Även Rune fångade sig en best, på 20 kilo.
Kenny hade sämst timing, då inga stora jäklar ville bita på hans krok då han höll i något spö.
Så här gör man i Key West
Man drar på sig den rosa tröjan och åker och äter fin lunch, omringad av vatten. Då blir man lycklig, tror vi skämtade om en pelikan som alldeles nyss flög förbi oss.
Sen badar man.
Sen leker man.
Det är inte ofta vi hamnar i turistfällor. Men här, mer eller mindre, felkörde vi till USA:s motsvarighet till Sveriges Smygehuk. Kastar du sten jättelångt här så landar den på Kuba. Jag och Erik ler åt något roligt, minns inte riktigt vad det var, men kul var det tydligen.
Så här ser en Key lime pie ut. Den görs endast här nere. Den speciella limefrukt som behövs växer ingen annanstans. Den var ingen höjdare. God, men inte mer.
I morgon ska vi ut på djuphavsfiske. En haj-jäkel hoppas jag kunna få på kroken, eller vad som helst, förutom gäddor.
Dagens I-landsproblem
Kryssen i bilder
