And then he came home
Så var det roliga slut, för den här gången. Jag önskar att jag kunde känna att det är skönt att vara tillbaka i Sverige, men det känner jag inte. Här där jag sitter, på plats 38 i tåget som tar mig hem känns det faktiskt lite tomt.
Missförstå mig rätt här nu. Jag gillar Sverige, men älskar det kravlösa livet man lever på resande fot.
Det är för mig omöjligt att tröttna på det livet har jag kommit underfund med.
Det här med vardag är ju inte lika roligt. Men vi kämpar på.
Nu är jag framme i Flen, där avstigning sker till vänster, i tågets färdriktning.
Tusen dollars senare
Som tack fick vi en burk med müsli. Helt utan extra kostnad.
Nu har vi lekt finsmakare och vinkännare. Åter till verkligheten.
Kreschan bjuder
Så här nöjda ser vi ut när Lovsjö blir 360 dollar fattigare. Tack för maten kompis.
Kenny filosoferar lite, på en takbar i Meatpacking.
Här står han och ser tuff och snygg ut i parken.
Vi trodde vi hittat ett stycke kulturhistoria, men vi hade fel. Så den här bilden känns bara fånig nu.
Eventuellt kan det bli ett par händer poker spelade den kommande veckan.
"Det är fredag i New York, jag har pengar på fickan. Jag var nykter igår, jag ska inte behöva må så här."
Idag har vi vilat oss i form.
Denna maten
Det börjar närma sig middag här New York. Idag ska vi äta fint. Och bjudna blir vi. Vår vän Niclas har bokat in oss på en stjärnprydd restaurang. Det ska bli trevligt, och dyrt för vår fina vän.
Vi spenderar massa tid på nätet för att hitta bra ställen att äta på. Lunchen brukar oftast bestå av en sallad. Frukost äter vi inte så ofta. Vi äter det aldrig skulle man kunna säga. Vi sover då.
I förrgår åt vi middag i Harlem. 
Så här ser Marcus Samuelssons nya ställe ut. För någon månad sen var Obama här och mumsade.
Till veckan slår vi på stora trumman ordentligt. Då ska vi äta på en av världens bästa restauranger. Det finns 23 som är bättre.
Det blir oftast som man tänkt sig, eller inte.
Vi har fått främmat.
Johan och Nina är här och vi blev medlurade ut på stan.
Jag ramlade över en artikel som handlade om vart stadens bäst betalda burväktare allra helst käkade mat. Det var här det. Och revbensspjällen beställde han varje gång, lät han meddela. Vi ryggade, och vi förstår varför han alltid återkommer hit. Vilka spjäll.
När vi väl hittade dit kom vi underfund med att det förmodligen inte är stället dit bakfulla män med trasiga jeans vanligtvis går. Men vi blev insläppta, käkade och gick därefter till närmsta ATM för att fylla på våra plånböcker.
The Beatles underhöll oss på Broadway en kväll.
Och just det. Vi har fått oss en lägenhet. Där har vi det roligt mest hela tiden.
"Usama has been killed!!"
Två svenskar på en bar i Manhattan.
- No way!
Den ene svensken surfar snabbt in på aftonbladet och konstaterar att det inte stämmer. Aftonbladet är ju alltid bra med i matchen.
- Just looked it up. It's not true. He's full of shit.
En bartender på samma bar får ett par minuter senare ett textmeddelande från sin flickvän, som intygar lögnhalsens uttalande.
Samma svensk som förra gången återvänder till aftonbladets nätportal och då är cirkusen i gång. Svenskarna höll därefter låg profil.
På tvn visades "Liar Liar" i grynig kvalite.
Svenskarna tog sig en svängom på stan för att lite senare ansluta till folkmassan som hade samlats vid Ground zero.
